Just relax, that what Jesus would do

Riccardo: Vad glor du på?
16-åringen: På dig, bögjävel

De 16-åriga pojkarna utväxlar blickar.

Sedan tjafs, skrik och anklagelser.

Riccardo ska dö.

Och den andre pojken ska få blod på sina Pradaskor.

Några timmar tidigare:

Kylskåpet inne i Eiraskolan på Kungsholmen fylls snabbt med öl, vin och cider. Några skålar glatt med bubbel i glasen.

En 14-årig flicka ska snart fylla 15. Och det ska firas. Först med middag, sedan med stor fest.

Samtidigt samlas ett kompisgäng hemma hos Riccardo Campogiani i Vasastan i centrala Stockholm. Barndomsvännerna Alessandro, Filippo, Alex och Riccardo pratar och öppnar ett par ölflaskor av märket Corona. Två veckor tidigare bjöd födelsedagsbarnet in dem till sin fest. Ändå tvekar vännerna länge med att åka dit. Först kring midnatt tar de en taxi till festen.

Två av de åtalade 16-åringarna är också inbjudna till festen som av vissa klassades som årets fest.

- Ta på dig skjorta och kavaj, det är den stilen som gäller på festen, förklarar en av dem för en vän.

Själv är han extra nöjd med sina vita Pradaskor. Han är på gott humör och anar inte att samma skor snart ska bli polisens viktigaste bevis i en mordutredning.

En annan av 16-åringarna fantiserade om att det kanske skulle börja brinna i lokalen, att någon skulle ramla i trappen eller att det skulle bli bråk eftersom det väntades så mycket folk till festen.

Men tre av de åtalade som inte var inbjudna tyckte att det kändes pinsamt att dyka upp när de inte var välkomna. Några förfestade på ett par öl. Till sist sammanstrålade killarna på Kungsholmen.

Inne i Eiraskolan börjar middagen lida mot sitt slut. Runt klockan 22 droppar gästerna in till "eftersläppet".

- Grattis tjejen, nu ska vi festa.

Stämningen höjs snabbt i lokalen. Antalet flaskor i kylen blir fler.

För ordningens skull agerar en 15-årig internatskoleelev dörrvakt. Han har en gästlista och en stämpel. Ingen oinbjuden ska in.

En handskriven lapp på dörren förklarar samtidigt att max tio åt gången får gå ut för att röka. Grannarna ska inte besväras av en onödigt hög ljudvolym från festen.

Men ganska snart blir det bråk i lokalen. Någon får ett slag i ansiktet och värdinnan blir upprörd.

- Hon stängde av musiken och försökte få reda på vem som hade blivit slagen och varför. Hon sa att hon inte ville ha bråk, säger en gäst.

Flickan förklarar att hon lagt ut mycket pengar på lokalen och festen och tolererar inget stök. Hon får applåder av gästerna.

Efter ett tag sätts musiken på igen och stämningen höjs på nytt.

När Riccardo och hans kompisar kommer till festen möts de av en av de misstänkta 16-åringarna. Hans familj känner Riccardos fa

milj, men de två tonåringarna har inte dragit jämnt den senaste tiden. Men nu är han på gott humör och snackar som om de verkligen är kompisar. Han går med Riccardo och Filippo in på festen och visar runt. Men de är bara där en kort stund. Festen var inte så rolig som de hade hoppats. De går ut och Filippo tar upp sin mobil för att ringa taxi.

Då stegar 16-åringen med Pradaskorna fram till Riccardo. Han har hämtat ut sin jacka ur garderoben och flera vittnen ser hur han "är på" Riccardo som de senaste två månaderna blivit kompis med hans flickvän.

Pojkarna blänger på varandra utanför festlokalen.

- Han cirkulerar runt och tittar på Riccardo med en blick som inte är trevlig. Hans ögon var stora som bollar, säger Filippo i polisförhör.

Enligt vittnesuppgifter i polisens förundersökning utspelar sig följande dialog mellan pojkarna:

- Vad glor du på, säger Riccardo.

- På dig, din bögjävel, svarar 16-åringen.

- Synd att jag är bög och att min flickvän umgås mer med mig än dig, svarar Riccardo.

Ryktet om bråket når in till festen. Regeln om att max tio får vara ute samtidigt bryts snabbt.

Flera försöker lugna ner situationen. Men Pradakillen slår till Riccardo i ansiktet. Denne svarar med att svinga en flaska mot honom.

Gänget kring Pradakillen, de andra 16-åringarna, börjar slå och sparka Riccardo. En av dem skriker "slå honom, nita honom, visa nu va fan. Han är en jävla idiot."

Det blir en folkmassa runt Riccardo och flera börjar slåss. Han lyckas ta sig upp och får hjälp av en kille att springa. Men han har ett skadat ben sedan en trafik-olycka och kan inte springa särskilt fort. Hundra meter från festlokalen fäller en av 16-åringarna honom. Han faller handlöst och ska aldrig resa sig mer.

Riccardos vän Alessandro Lindblad ser hur fyra killar sparkar på honom.

- Jag är ledsen att det blev så här, men killen förtjänade det, vad ska du göra åt saken, säger en av dem till Alessandro efteråt.

Filippo Catenacci springer fram till Riccardo och lägger sig ner bredvid honom. Han är blodig och visar inget livstecken.

16-åringarna lufsar från platsen. Tre av dem tar tunnelbanan till Fridhemsplan. Där träffar de en tjejkompis som frågar vad som har hänt när hon ser blodet på kläderna.

- Jag har brottats lite, flinar en av pojkarna.

Alla grips av polisen

Ett par minuter senare grips de av polisen.

Den fjärde åtalade hinner hem till pojkrummet där han tar av sig sin blodiga skjorta och går och lägger sig i bara kalsongerna.

05.18 på morgonen kommer polisen till lägenheten och griper honom.

Den femte 16-åringen gick tillbaka till festen för hjälpa till att städa. Polisen griper honom 05.35 på morgonen.

På Sankt Görans sjukhus gör läkarna allt de kan för att rädda livet på Riccardo Campogiani. Men skadorna på hjärnan är allt för svåra. Den 16-årige pojken i sjukhussängen kan inte längre andas själv. Familj och släkt samlas i salen för att ta farväl. På söndagen stänger hans pappa av respiratorn. Dagen innan Riccardo skulle ha fyllt 17 år.

Texten ovan är från Aftonbladet, jävligt bra skirven.

Vi tänker på dig och saknar dig Riccardo. Vi förlorade en klasskamrat, vän och medmännsika. Jag kommer aldrig glöma sms´et som Jimmy skickade på söndagskvällen "Riccardo är död...han avled nu 17.08, älskling...han är död." Lite mer än två månader sedan det hände nu, men minnena är inristade för alltid. Dagarna som var som i trans efteråt, då jag gick ner i vikt och inte åt, huvudvärk och trött av all gråt det satte sig både psysikst och fysiskt. Allt var ofattbart, hur klassen gick till en klasskamrats minnesplats, platsen där han blev ihjälsparkad, om när musikläraren spelade "som en bror" i matsalen på minnesstunden. Minnena som sitter där för alltid men som man helst vill glöma.
 Och dom vackra minnena, om killen som alla tittade lite extra på första dagen i skolan, han som var lite blyg när vi tillsammans arbetade med det första lilla grupparbetet i gymnasiet. Han som skrattade lite blygt när han fick beröm och framför allt, han som sprang skrattandes i korridoren fredagen innan det hände, glad och lycklig som man är när man är 17 år och nykär, förväntans full inför sin 17 födelsedag. Han som påpekade hur skönt det skulle bli med helg, han som bestämmde sig för att skolka sista lektionen för att påbörja helgen lite tidigare, han som jag såg gå hem, ovetandes om att han skulle bli mördad bara några timmar senare.


Nästa år kommer det vara en tom plats där du borde ha suttit på klassfotot <3